Det är fredag kväll i hamnen och kranen arbetar i mörkret. På kajen ligger sex container märkta med papper som påstår att innehållet är industriell utrustning, klass B. På varje container står ett nummer. På sex av dem står samma nummer.
Det är så det här reportaget börjar — med en upprepning som inte ska finnas.
Hur granskningen gick till
Re:public har under tio månader gått igenom 1 240 sidor exportbeslut, 312 fartygsmanifest och 47 dokument från det som tidigare var Försvarsexportmyndigheten. Vi har korsläst dem mot AIS-data — den öppna trafiksignalen som varje större fartyg sänder ifrån sig — och mot flygfoton från tre kommersiella satellitleverantörer.
Sex transporter saknar bilder. Två har certifikat som är daterade efter att fartyget redan lämnat hamn. En har ett ISP-nummer som inte finns.
“Det är inte så att vi inte vet. Det är att vi har bestämt oss för att inte titta.” — En tjänsteman som arbetat med exportkontroll i tjugo år.
Vad pappren säger
Enligt det officiella beslutet, fattat den 14 september 2024, gick transporten via Helsingborg till en hamn i Förenade Arabemiraten. Slutanvändaren är, enligt certifikatet, en statligt ägd logistikfirma. Vid ett annat datum, hos en annan myndighet, finns samma logistikfirma listad som “ej verifierad”.
Det är inte ovanligt. Det är reglen.
Vad kajen säger
I februari i år står Re:publics fotograf på en pir i samma hamn och fotograferar lossningen. Ovanpå containrarna med “industriell utrustning” sitter två män i ljusgröna västar och stänger lock. Bakom dem syns en lastbil med arabisk text och en logotyp som vi har spårat till en privat säkerhetsfirma — inte den statliga logistikfirman.
Pappren och kajen säger olika saker. Det är där reportaget slutar och frågorna börjar.
En lista över det vi inte vet
Vi vet inte vart de sex containrarna tog vägen efter att lastbilen lämnade hamnen. Vi vet inte vad som faktiskt finns inuti dem. Vi vet inte om det är samma sak som står på pappret. Vi vet att det vi vet är för lite, och att det vi inte vet är fördelat på exakt det sätt som gör att ingen behöver ta ansvar.
Detta är den första delen i en serie om tre. Del två publiceras i nästa nummer.
